Framtidens ekonomifunktion har varit på agendan länge. Varför ser verkligheten fortfarande likadan ut?

Samtalet om ekonomifunktionens strategiska roll är inte nytt. Det har pågått i minst ett decennium. CFO:n ska vara affärspartner, inte rapportproducent. Ekonomi ska driva bolaget framåt, inte följa efter det.

Ändå sitter de flesta ekonomichefer fortfarande fast i samma sak: rapportering, administration och underlag som alltid är lite för gamla för att agera på.

Det är inte ett kompetensproblem. Det är ett modellproblem. 

I de flesta konsultbolag är ekonomisystemet byggt för att stämma av vad som hänt – inte för att ge insyn i vad som händer. Projektdata och ekonomidata lever i olika system och sammanfogas manuellt. Bokslutet kräver koordinering och handpåläggning. Och rapporten som landar på ledningens bord beskriver en verklighet som redan är fyra till sex veckor gammal.

Det skapar ett manuellt lager mellan data och insikt som äter upp den tid ekonomifunktionen egentligen borde lägga på analys. Inte för att de prioriterar fel – utan för att systemet kräver det.

Resultatet är en ekonomifunktion som är fullt upptagen med att producera underlag åt andra, och som aldrig riktigt får utrymme att använda det själv. 

Det finns en kostnad för det här som sällan syns på en budgetrad. En ekonomifunktion med tre till fem personer som lägger 60–70 procent av sin tid på administration representerar en omallokerad kapacitet som aldrig skapar det värde den skulle kunna. 

Men det är inte bara ekonomifunktionens problem. Det är hela organisationens. 

När projektledaren inte ser sin marginal förrän i månadsrapporten kan hen inte ta ansvar för den. När affärsområdeschefen måste begära ut underlag för att förstå sin position har hen redan förlorat möjligheten att agera i tid. Och när ledningsgruppen lägger sin tid på att tolka gamla siffror istället för att styra framåt är det inte ett ledningsproblem – det är ett informationsproblem. 

Det vi pratar om när vi pratar om realtidsdata är egentligen något annat: förutsättningarna för att ekonomifunktionen ska kunna göra sitt egentliga jobb. 

När rätt data når rätt person i rätt tid förflyttas något. Ekonomifunktionen slutar vara en rapporteringsmaskin och börjar vara det den alltid var tänkt att vara – en funktion som analyserar, utmanar och hjälper bolaget att fatta bättre beslut. 

Det är skillnaden mellan en ekonomi som följer efter verksamheten och en som driver den framåt.

Framtidens ekonomifunktion är inte en fråga om ambition. Det är en fråga om förutsättningar.

→ Se hur Kleer-modellen fungerar i praktiken här.